Idag vill jag prata om en man som blev en legend i sin hemstad: herr Curt Degerman, mer känd som "Burk-Curt". Hans berättelse är som tagen ur en roman – en burksamlande outsider som dog som miljonär. Men det är inte bara pengarna som fascinerar mig, utan vad hans liv säger om oss människor, om samhället och om Skellefteå, den lilla staden i norr som har genomgått en dramatisk förvandling på senare år. Låt oss filosofera lite kring detta.
Vem var Burk-Curt?
Född 1948 i en "fin" familj i Skellefteå i Västerbotten, med hårda förväntningar på att studera och "bli något". Men Curt valde en annan väg – eller kanske tvingades han till den. I tonåren hoppade han av skolan och började vandra gatorna, plocka burkar och flaskor. I fyrtio år var han "Burk-Curt", den smutsiga originalfiguren som alla kände till men få kände. Han luktade, bytte sällan kläder och levde på köttbullar och falukorv. Hans (ungefär) motto: Minimera utgifterna, spill inte en krona.
När han dog 2008 av en hjärtinfarkt, avslöjades hemligheten. Hans dödsbo var värt över 12 miljoner kronor: 124 guldtackor, fonder i Luxemburg och två fastigheter mitt i stan. Allt testamenterat till hans enda vän, kusinen. Curt hade inte bara samlat burkar – han hade investerat smart. Varje dag klockan kvart över tolv satt han på biblioteket och lusläste Dagens Industri, frågade om börsen gick upp eller ner, och cyklade sedan ut för att samla mer. Hans burkar blev aktier, som blev guld, som blev rikedom. Det var som om han spelade ett långt, tålamodigt schackparti mot världen.
Men var kom pengarna ifrån egentligen? En del från arv och sjukpension, enligt diskussioner i efterhand, men huvudsakligen från hans envetna sparande och investeringar. Han överklagade kommunens beslut ända till Högsta domstolen och vann – en tjurig västerbottning som vägrade låta sig trampas på.
Burk-Curts historia får en att filosofera om vad som egentligen utgör ett "lyckat liv". I en tid då vi bombarderas med budskap om konsumtion, status och snabb rikedom – tänk influencers som flashar med lyxbilar och resor – valde Curt det motsatta. Han levde minimalistiskt, utan krav, lös och ledig, om än i otvättade kläder. Var det ett förspillt liv, som kusinen en gång funderade? Eller var det frihet i en renad form? Curt unnade sig mycket lite, men byggde en förmögenhet som en revansch mot dem som såg ner på honom. Pojken som inte klarade skolan visade sig vara en finansiell lycka, bättre än en del på Wall Street.
Tänk på det: I dagens samhälle jagar vi lycka genom prylar och prestationer, men Curt hittade kanske sin i enkelheten. Han pratade börsen med kusinen, skrattade åt spekulanter som försökte lura honom på fastigheterna, och samlade burkar som om det var en meditation. Det påminner mig om stoikerna – Epiktetos eller Seneca – som predikade att rikedom inte sitter i pengarna, utan i kontrollen över sitt eget liv. Curt kontrollerade sitt öde genom att ignorera samhällets normer. Han var något av det sista originalet, som journalisten Bosse Fuhrman sa, i en värld som alltmer homogeniseras av sociala medier och konsumtionshets.
Och arvet? Kusinen lovade att förvalta det, inte slösa. Inga sportbilar, ingen lyx – bara en prenumeration på Veckans Affärer. Det är som om Curts ande lever vidare: Sparsamhet som arv, inte bara pengar. Idag 2025 kan hans arv vara värt kring 55 miljoner. Bara guldet 13 miljoner.
Skellefteå
Nu till Skellefteå, Curts hemstad. På hans tid var det en lite sömnig norrländsk ort, där en burksamlande excentriker kunde vandra relativt ostört. Två fastigheter mitt i stan, nedgångna men med gott läge – det säger något om en stad där tiden stod stilla. Men titta på Skellefteå idag! NorthVolts etablering har förvandlade den till en green tech-hub, med miljardinvesteringar, inflyttning och ekonomisk boom under ett par år. Befolkningen växte, arbetsmarknaden exploderade, och forskare studerar hur batterifabriken påverkar allt från jobb till samhällsutveckling. Det var som om staden vaknat ur en dvala, driven av grön omställning. Skellefteå har investerat tungt i samhällsutveckling, men inte i enskilda företag, även om hamninvesteringen mest gynnade NothVolt. Så läggs bolaget ner, utan att ha producerat ett enda batteri. Tusentals jobb försvann, och folk riskerar att lämna staden. Det är en anklang om Curts liv: Snabb tillväxt kan vara som en bubbla, medan långsam, envis sparsamhet håller i längden.
Tänk om Curt levt idag? Skulle han ha investerat i NorthVolt-aktier, läst om batteriboomen i Dagens Industri? Eller fortsatt samla burkar, oberörd av hypen? Hans historia lär oss att verklig rikedom kanske inte ligger i boomar, utan i tålamod och enkelhet. Var hans liv lyckat? Ur ett samhällsperspektiv kanske inte – han levde ensamt, utan romantik eller sociala band bortom kusinen. Men ur hans eget perspektiv? Kanske. Curt valde frihet från förväntningar. Skellefteå står inför en korsväg: Fortsätta jaga grön tillväxt, eller hitta en balans som hedrar original som Curt?
Lyckan
Filosofer har brottats med denna fråga i århundraden, och deras tankar kan belysa Curts liv:
Aristoteles menade att ett lyckat liv är att uppnå eudaimonia – att blomstra genom att leva i enlighet med dygd och förverkliga sitt syfte. För Curt kanske detta var att leva autentiskt, utan att låta sig styras av andras förväntningar. Hans dygd låg i envishet och sparsamhet.
Stoikerna, som Epiktetos, betonade att lycka kommer från att kontrollera det man kan (sina handlingar och tankar) och acceptera det man inte kan (yttre omständigheter). Curt kontrollerade sina investeringar och sitt livsval, oberörd av samhällets dömande blickar.
Existentialister, som Sartre, skulle säga att ett lyckat liv är att skapa sin egen mening. Curt definierade sin värld genom burkar och börsen, inte genom andras måttstockar.
Det finns en balans mellan inre tillfredsställelse och yttre prestationer, men exakta balansen ser olika ut för alla. Lycka är ett val, inte frånvaro av problem, utan förmågan att hantera dem. Edith Södergrans dikt fångar det poetiskt: Livet är att våga, inte fastna i rädsla eller självförakt. Intressant nog är vi människor lyckligare än någonsin historiskt sett, enligt studier från Stockholms universitet, men vi jagar ofta mer utan att uppskatta vad vi har. Lycka förknippas med positiva händelser som att nå mål eller umgås med nära, men det är också subjektivt – vad som känns meningsfullt för en är inte det för en annan. Ett lyckat liv som en balans: Sträva efter mening genom att skapa, älska och lära, men acceptera att lidande hör till. Det är inte att vara lycklig varje sekund, utan att känna att livet har syfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar