Black lives

Koloniala föreställningar om ras. Bara där borde samtalet upphöra. Det är absurt att diskutera rasrelationer, slaveriets påverkan i dagens samhälle eller retributioner. 

Slaveriet avskaffades i Sverige 1335. Om någon grupp anser sig påverkad av detta idag är det inte så att problemet ligger kvar och gror i någon landsända, utan för att människor känner att det går att klösa åt sig fördelar genom att hävda offerstatus. 

Slaveriet på Saint Barthélemy avskaffades 9 oktober 1847, ungefär så snart myndigheterna gjorts uppmärksamma på problemet. Sen kan myndigheter vara långsamma, men ändå ... på intet sätt påverkar denna historia dagens svenskar - snarare är det en märklig historisk kuriositet som kan dras fram av historienördar. De flesta kan inte peka ut pricken på kartan, ingen idag levande kan påverka händelserna. Idag är Saint Barthélemy den rikaste lilla ön i hela Karibien, med förhållanden bättre än någonstans i Afrika. 

Offerstatus är hårdvaluta när det gäller att försöka komma undan med att bete sig illa. Slår du någon på käften - taskig barndom, bakomliggande kolonialt förtyck, eller nåt' sånt. Helt utan eget ansvar för handlingar man begår. Polisen står och tittar på, går ner på knä, ber om förlåtelse för att de finns till. Är man offer är det bara synd om en. Istället för att ge normala människor rätt att fredligt demonstrera, så låter man pöbelväldet breda ut sig, med motiveringen att det är synd om brottslingar. Jo, det kan vara synd om dem, men det är de inte ensamma om. Att ge människor frikort att kravalla (spännande ny-ord) för att en del av deras förfäder råkat illa ut för ett antal generationer sedan är att behandla dem som barn. Vuxna kan bete sig, men barnen får bete sig illa, för de förstår inte bättre. Tankefiguren är inte smakfull. 

De flesta är idag härstammar inte från en rak linje där forna tiders förövare aldrig blandats med offren. Inte heller är människor bara representanter för en viss grupp. Ingen kan heller påverka historiska händelser. Det gör att vi borde som helhet förpassa slaveriet och dess rasistiska tankegods till historiens skräphög. När poliser felar, då ska rättsväsendet träda in och precis som de straffar dem som plundrar sina medmänniskor, ska ock de straffas. 

Slaveriet lever kvar i dag på sina platser. Bland annat i Afrika, som ju var de som sålde slavar till både Araber och Amerikaner. Där finns ett problem att fokusera på. Vem är värst och därför minst offer? Kan man använda den informationen till att omfördela? 

Vem-får-vad?

 Den centrala makten i de flesta samhällen är makten att bestämma över vem som får vad. För de flesta motiveras av den egna ekonomin. Incitamentsstrukturer är de generella regler över hur resurser fördelas. Bra samhällen har incitamentsstrukturer som fungerar bra och gynnar produktiva, som gör det lätt att vara produktiv, sedan skyddar det de produktiva producerat. När incitamentsstrukturerna inte fungerar gör det att färre arbetar, sparar, och fler blir rika på andras bekostnad. Människor är inte så dumma att de inte förstår när de kan fuska - för fusket är en del av hur samhällen fungerar, bra samhällen har mindre fusk och sämre mer. 

Ett samhälle som belönar fusk kommer i längden inte kunna behålla en hög nivå av rikedom, eftersom resurser kommer allokeras så att det ökar fusket snarare än åt produktiva ändamål. Fuskarna blir rika - det kan handla om korruption av klassiskt snitt (som tagande av mutor, startande av friskolor, etc), eller obestraffade brott som rån, stöld, skattebrott, och liknande. Fusk hotar samhället som helhet, det gör alla i samhället fattigare. Vissa typer är mer skadliga än andra, som de som startar banker och sedan rymmer utomlands med hela bankens förmögenhet - där utrotar de inte bara insättarnas förmögenhet, utan även tilltron till banksystemet som sådant.

Om makten tagits av fuskarna, å fuskarna vill ofta ha makten just för att kunna fuska, så kommer de att berika sig själva och sina vänner. Därför bör makt inte ges till dem som fuskar. Många politiker kan, både i demokratier och icke-demokratier, vinna popularitet genom att hänvisa just till att de vill utrota korruption och kriminalitet. Vem som anses kriminell, kan dock handla om hur nära han samarbetar med makten. 

Ägandet är centralt för moderna samhällen. För att försvara sitt eget ägande är många förmögna människor benägna att att gå ganska långt. Väldigt få anser att deras eget är orättmätigt, men väldigt många anser att de fått för lite. Därför kan människor acceptera det som utifrån en annan utgångspunkt är korruption, men som gynnar dem själva. Det tycks vara så att de likställer bra, med gynnande. Ägandet är aldrig riktigt neutralt. Ägandet måste därför struktureras så att det gynnar de goda incitamentsstrukturerna, och inte bara blir ett sätt för de med makt att gynna sig själva. Den centrala makten är makten över vem som får vad. Alla kan inte dela lika på allt, det säger sig självt. För att gynna risktagande, uppoffring, slit, och ärlighet bör det finnas fördelar för dem som handlar rätt, nackdelar för de som handlar fel. I detta finns dock flera inneboende problem, som att alla inte uppfattar att samma sak är rätt, eller att den som en gång gjort fel hamnar hjälplöst efter, eller att  ... ja, det finns många.